lördag 9 januari 2010

Min nya viktresa

Måndag 11/1-10 startar min nya viktresa. Nu jävlar finns det inga misslyckanden längre. Jag orkar inte må som jag gör just nu. Ont i huvudet varje dag, trött, grinig, ingen energi till att göra nåt, alla kläder som sitter för tajt så man knappt kan andas. Allt känns bara bläää just nu när det gäller min kropp och psyke. Tänker tillbaka; för ett år sedan hade jag gått ner 30 kg, en gaderob full med nya snygga kläder (som just nu ligger nedpackade i en låda för de är för små), när jag vaknade på morgonen å såg min träningsväska kände jag bara ett glädjerus jippi idag ska jag få träna ( idag ligger väskan inslängd i gaderoben å jag känner bara dåligt samvete när jag ser den), jag kände mig alltid pigg å glad ( nu har jag ont i huvudet, trött å grinig).
Idag sitter jag här å har nästan gått upp 20 kg hur kundet gå så här illa?. Det finns ingen annan att skylla på än mig själv. Mina 30 kg gick jag ner väldigt snabbt och nånstans så tror jag att det gick lite för snabbt för att resten av mig själv hann med. Har man varit överviktig i nästan hela sitt liv som jag vart så kan man inte ändra alla sina vanor på en dag. Jag måste nog inse att jag behöver låta den här resan få ta tid (men jag e en väldigt otålig person å vill att allt ska gå snabbt), det tar tid att ändra gamla vanor å beteenden.
Hur ska jag starta min nya viktresa? Jag vet att jag skulle behöva en kickstart för att komma igång men på vilket sätt funderar jag fortfarande på. Återkommer när jag bestämmt mig. Jag ska även sätta mig och skriva ner min vision och mina mål på vägen. Hur gjorde jag förra året när det gick så bra?
Nu har jag gnällt färdigt å det känns faktiskt riktigt skönt. Måste bara säga att allt inte bara varit skit under året utan det har även hänt en massa underbara saker som får mig att också må super bra. Tack för att du finns hos mig N, älskar dig.

2 kommentarer:

Ulla sa...

Hej! Vad kul att du återupptagit din blogg. Jag hejar på dig Sara! Vi ses på måndag. Jag försöker förstå att min operation troligtvis har lyckats. Jag har inte haft ont på två veckor och jag har kommit igång med min träning. Jag vattengympar på Kristinedal. Jag har alltid trott att det är en mesig träningsform, men nu när jag lärt mig tekniken så kan jag säga att så är det inte. Svetten rinner i pannan, men ger mig det gör jag aldrig

Mia sa...

Å så finns det ju vi som tycker om Sara precis som hon är. Kraaaam till dig!!!